Privjet!

Hej!

Jag och Månsen sitter i soffan och myser lite när Melker sover sött. När han vaknar ska vi åka o leka med kompisar, Måns tycker nämnligen det är otroligt trist här hemma.. "Ska vi träffa någon idag mamma?" "Jag vill inte vara hemma bara, kan vi åka till farmor idag igen?" "Mamma! Ska jag till dagis idag?!"
Men jösses, hur tråkig får en mamma bli?

Jag tror nog att det kan vara nyttigt för Måns att bara vara hemma och ha "tråkigt", för han är inte särskilt duktig på att leka själv. Det är jobbigt faktiskt att hela tiden tjata på honom att han och melker kan gå in på sina rum och leka," gör det där, gör så, spela det, kolla i den boken".SUCK. Jag inser i skrivande stund att jag curlat för mkt här hemma:/  Men hur gör man? Ignorera? Låta han gå runt o gnälla? Sätta sig med dem en stund på rummet så de kommer igång att leka? Det är irriterande att ha de i släptåg så gott som hela dagen, är man i köket och lagar mat så börjar de leka där, hänger jag tvätt är de efter mig... Låter som ett världsligt problem (som en viss tjock pojke med propeller på ryggen skulle sagt) Men jag börjar verkligen bli störd på detta och de dagar när mamman har kort stubin så bryter helvetet lös här hemma:((

Jaja, över till något annat..

Vi pratar ofta, ja, så gott som varje dag om att vi ska renovera på något sätt eller bygga ut och göra om. Hur stort behöver man ha egentligen? Är man bara bortskämd när alla har var sitt sovrum, men man vill ha ngt extra och en toalett till? Vi vill inte flytta, för vi trivs så bra här borta på landet och så har vi gjort en del utvändigt redan, så vill ju inte att de ska vara ogjort.. Svårt!

Nu ska jag klä på mig kläder och ansiktet, så jag inte skrämmer slag på kompisarna:))

Puss o kram!